PAPPAS BEGRAVNING
Ja, idag bar det av till begravning igen. Tredje gången på ett halvår detta sker. Nu min egen pappa. Det var ingen kyrka utan ett kapell vi var i. För det första skulle vi in på skogskyrkogården och det var en skock av muslimer, afrikaner eller vad det nu var. Säkert 200 stycken som knatade runt och ingen kom förbi, varken med bil eller om man kom gående. Kom fram till slut.
Fick en sån konstig känsla när jag klev in och alla tittade på mig.. Trodde inte att det skulle vara fler än ungefär 5-6 stycken men det var runt 20 personer. Hade en bild hur allt skulle se ut innan jag kom dit. När jag åkte hem hade jag då en helt annan. Såg ut som en liten trollskog där det låg ett litet hus. En rak gång rakt fram in i kapellet. Lite sagolikt. det var morsan, jag, pappas tjej Pim, Björn min brorsa och hans mamma Eva. Träffade min pappas förra tjej som jag var med när jag var liten. Det var så kul att äntligen få träffa henne, även under just den här stunden.
Massa människor kom fram till både mig och min brorsa Björn, inte många jag kände igen. Det flesta påstod att dom hade träffat mig när jag var pytteliten. Några av dom kände jag igen. Jag och Björn hade med en varsin låt som spelades upp. Alla började gråta när den låten som jag valde började spelas. Konstigt nog kände jag inte samma sak. Det var som att alla mina tårar redan hade runnit och jag tittade runt på alla andra och höll i Pims hand. Hon klämde så hårt så jag kände att det domnade bort. Pappa stod mig inte så pass nära att jag bröt ihop men inte roligt att se alla andra så otroligt ledsna över det här som hänt.
Min kamera verkar ha deckat helt så fick ta mobilen och fota. Blev inte så bra kvalité kanske men bättre än ingenting. Alla andra lag röda och vita rosor, jag hade med mig en svart.. Skönt att det är över nu det här med begravningar.
